apa-desa
, m. [sa. apadeça; cf. apadisati], Abh860 (nimitte ca chale ca kathane); 1. designation,
pointing out, expression; Ps I 20,7 ('idhā' ti desâpadese
nipāto) = II 199,29 = As 348,14; Mp II 331,6 ('tena
apa-desakatvā, Ja III 60,19; Dlip-a II 39,20 (gp: apadesaṁ
= dækvīm; tumhādisaṁ ~aṁ karissa, refer to a
witness like you; E'' iv. r. apadisaṁ); ten'eva ~ena,
Dhp-a II 190,12-15; instr, frequently ifc: Ud-a 247,12;
Pj II 43,26; 200,6; 284,12; Mp I 371,23; Ja IV 13,28;
V 44,5' (read pilandhanâpad°); Pv-a 8,5; 154,26. —
Ifc. v. aññâ°, an-°, kāraṇâ°, kiccâ°-bahula (mfn.
DN III 184,8), deyyadhammâ°, desâ°, pasaṁsâ°,
pilandhanâ°, balikammâ°, brahmacariyacaraṇâ°,
mahâ°, migavâ°, rattiguṇavaṇṇanâ°, lesâ°, vaṇ-
ṇabhaṇanâ°, varagahaṇâ°, sâ°, suttâ°.