aṇḍa-kosa
, m. [sa. aṇḍakoça], an egg-shell (oregg); ~aṁ padāletvā, Vin III 3,35, etc. (see passages
quoted under aṇḍa a.); Ja I 213,13; V 360,2l'; ~aṁ
bhindati, Mp III 233,10; abl. ~amhā, Vin III 4,36;
— opp. to vatthikosa (q. v.): MN I 73,6 (ye te sattā
~aṁ abhinibbhijja jāyanti, ayaṁ vuccati aṇḍajā
yoni); Ps I 217,20 (~aṁ vatthikosañ ca okkamati);
III 114,2 (°-vatthikosa); Ud-a 93,13; Ps I 207,13;
Sv I 161,19. — Ifc v. avijj'-°.