upa-dhāvati
), pr. 3 sg. [ts.], to run up to, hastenup or towards (epex. syn. upagacchati; mostly absolu-
tely, sometimes with acc); forms: pr. ~asi, ~anti;
aor. 3 pl. ~iṁsu; abs. ~itvā; — ~iṁsu anantarā
("rushed up immediately"), Ja VI 189,27*; dārako
~itvā etad avoca: "mayham pi tāta dehi . . .", Vin I
78,36; stock phrase: . . . vissaraṁ akāsi. bhikkhū ~itvā
taṁ bhikkhuṁ etad avocuṁ, I 87,19 = II 152,29 =
207,12 = IV 46,5 ≠ 316,7; rukkha-mūlaṁ ~itvā,
II 138,31; arahantaṁ ~itvā tāseyyuṁ, Mil 209,6;
"mamsaṁ me dehī" ti hatthe pasāretvā ~iṁsu, Pv-a
168,24; ~itvā, 154,21; 173,27; tassa piṭṭhito ~itvā
muggarena taṁ paharanto, Vv-a 256,29; — metaph.,
maṁ . . . vitakk[ā/a] ~anti, Th 1209 (Th-a III 188,24:
mama cittaṁ upagacchanti) = S I 185,23* (= ādhā-
vanti, Spk I 268,23); ~asi, andha, rittakaṁ ("thou
chasest a sham" C.RhD., "you run after an empty
thing", Norman), Thī 394 (Ce Be upagacchasi, cf.
Thī-a 258,27 ~asi, 30 upagacchasi abhinivisasi; cf.
Norman, Elders' Verses II 145).