aññatitthiya
, m(fn). [Buddh, sa. anya-tīrthika;Jain forms aṇṇa-utthiya, aṇṇa-titthiya; from añña +
tittha ɔ: laddhi, Sp ad Vin I 101,2], belonging to
another (non-Buddhistic) way of salvation, subst, a non-
Buddhist sectarian; (a) adj.: ~ā samaṇa-brāhmaṇa-
paribbājakā, SN IV 316,1; aññatitthiya-samaṇabrāh-
maṇa-paribbājakānaṁ adhigamo, SN II 139,13; — the
~ā paribbājakā are represented as ignorant: ~ā andhā
acakkhukā, Ud 67,34; anassuṁ ~ā, AN I 65,30; —
eclipsed by the Ruddha: asakkatā honti, SN II 119,26;
Ud 12,12; 72,26 foll. (quoted Mp II 227,12; cf. Dhp-a
III 181,1; Ja III 126,6; cf. 128,8*); — they have ārāmas:
SN II 32,31; V 108,6; 115,16; AN IV 35,2; 378,12;
V 48,11; 185,9; — they rehearse their dhamma on
uposatha days: Vin I 101,4 (Sp; the Buddhists adopt
this custom); — their tenets: tīṇi pavivekāni pañña-
penti, AN I 240,25; cf. Pp-a 172,9; —their puffery: pa-
ṭākaṁ parihareyyuṁ, DN III 115,25 (cf. AN V 185,14);
— their topics of conversation: ~ānaṁ kathā udapādi,
AN II 176,15 (on brāhmana-saccāni); ~ā... tiracchāna-
kathaṁ kathenti, AN V 185,15; 189,22; DN III 37,28
(Sv); — their questions and how to refute them : ṭhānaṁ
vijjati yaṁ ~ā vadeyyuṁ, MN I 64,3; SN IV 228,13;
evaṁvādino ~ā evam assu vacanīyā, SN V 109,21;
112,6; sace ~ā puccheyyuṁ, AN I 115,1; 199,17;
IV 338,9; 351,10; V 106,13; SN IV 138,5; V 27,14;
326,3; esp. SN III 116,6 ... 118,3 ≠ IV 380,8 ...
382,2; IV 51,1-17; V 6,22; ~ānaṁ evaṁ puṭṭhānaṁ
evaṁ v(ey)yākaraṇaṁ hoti, SN IV 392,26. — (b)
subst. ~ā (ɔ: ~ā paribbājakā): maṁ ~ā sāvakaṁ
labhitvā, AN IV 185,14; Gotamo ~ánaṁ sāvake
āvaṭṭeti (a Nigaṇṭha speaks), MN I 375,25 ≠ AN II
190,27; ~ā ācariyassa ācariyadhanaṁ pariyesissanti,
AN V 347,5; ~ānaṁ dhammassa attho vipallāsam
āpajjati, Vism 214,35; ~ā upāraddhā . . . AN V 230,1;
~e ārabbha kathesi, Ja III 74,19; m. sg. ~o, Pj II
436,12. — Cf. titthiya, esp. nānā-titthiyā, puthu-
titthiyā.